I dagens evangelium öppnas ett fönster in i Guds eget hjärta. Jesus säger inte att Gud älskade världen lite grann, eller bara de rättfärdiga, utan att Gud älskade världen så mycket att han gav sin ende Son.

Här möter vi Treenighetens mysterium. Fadern är den som älskar. Sonen är den som ges för världens frälsning. Den Helige Ande är den kärlek som förenar Fadern och Sonen och som vill fylla våra hjärtan med samma liv.

Treenigheten är inte först och främst en lära att förstå, utan en kärlek att ta emot. Gud är gemenskap. Gud är relation. Gud är evig kärlek. När vi skapades till Guds avbild skapades också vi för gemenskap – med Gud och med varandra.

I en värld där många känner sig ensamma, dömda eller otillräckliga hör vi idag Jesu ord: ”Gud sände inte sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.” Gud kommer inte till oss med anklagelser utan med utsträckta händer. Han söker inte vår undergång utan vår frälsning.

Korset blir därför det största tecknet på Treenighetens kärlek. Där ger Fadern Sonen för vår skull. Där ger Sonen sitt liv av fri vilja. Där utgjuts den Helige Ande över världen. Allt sker för att människan ska få del av Guds eget liv.

På Heliga Trefaldighets dag får vi därför stanna upp i tacksam förundran. Vi behöver inte förstå allt. Ingen mänsklig tanke kan helt omfatta den oändlige Guden. Men vi får vila i vissheten att vi är älskade av Fadern, frälsta genom Sonen och helgade av den Helige Ande.

Låt oss därför öppna våra hjärtan och låta oss dras in i den gudomliga kärlekens kretslopp, där allt börjar och slutar i Gud.

Bön:

Heliga Treeniga Gud,
Fader, Son och Helig Ande,
låt mig leva i din kärlek.
Lär mig att lita på Faderns omsorg,
följa Sonens väg
och lyssna till den Helige Andes röst.
Låt mitt liv bli en spegel av den kärlek
som flödar mellan er från evighet till evighet.
Amen.